Så har det kommit nya förslag på åtgärder när det gäller barn och ungdomars psykiska hälsa. Bra! Man konstaterar att den psykologiska ohälsan ökar lavinartat för de små och de unga. Nu har man i Stockholm öppnat en speciell terapimottagning för unga pojkar med bara män som terapeuter. ( personligen tror jag av egen erfarenhet att unga pojkar har lättare att tala med en lite äldre kvinnlig terapeut. Här finns inget hot, inget att bevisa osv)
Jag tycker det är bra att man försöker hitta lösningar för alla de som behöver hjälp. Tjejer med självskadebeteenden, anorexi, missbruk mm. Killar visar också upp liknande beteenden men begår oftare självmord eller hamnar i grov kriminalitet.
Men vad är det som gör att så få funderar på VARFÖR ökar den psykiska ohälsan hos våra små och unga? Det är väl inte någon självklarhet som vi bara ska acceptera! Barns utveckling följer ett mönster över hela världen och i alla kulturer. Vad jag vet har ingen ifrågasatt utvecklings- teorierna. Barns utveckling är inte politik och ska heller inte göras politik av.
Om vi vuxna hittar på att bygga ett samhälle som får till följd att barn på olika sätt far illa så har alla ett ansvar att se till att åtgärda problemet. Vi har byggt ett samhälle med frånvarande föräldrar där samhället har tagit över ett allt för stort ansvar för barnen som samhället klart har visat att det inte klarar. Ettåringar som lämnas på dagis, som egentligen är en för barnet, för tidig ålder, då borde det vara helt naturligt att kommunen tog ett ansvar och såg till att grupperna är små, inte för stora åldersskillnader mellan barnen och så lite omsättning på personalen som möjligt. Små barns hjärnor, har forskningen visat, klarar inte av att hantera stress. Detta borde för de flesta vuxna vara bevis nog! Vi talar om vuxna som går i väggen av stress, har vi funderat på vad en ettåring gör? -Barnet slutar snart att gråta, säger personalen då föräldrarna lämnar, gå ni bara. Ja, barnet slutar gråta, för den gråter av ångest för att bli lämnad, men då denna ångest återkommer dag efter dag stänger barnet av och just slutar gråta.
Nu tror inte jag att detta är den enda orsaken men det är en början på att nysta i varför våra barn och unga mår sämre och sämre.
Jag tycker det är bra att man försöker hitta lösningar för alla de som behöver hjälp. Tjejer med självskadebeteenden, anorexi, missbruk mm. Killar visar också upp liknande beteenden men begår oftare självmord eller hamnar i grov kriminalitet.
Men vad är det som gör att så få funderar på VARFÖR ökar den psykiska ohälsan hos våra små och unga? Det är väl inte någon självklarhet som vi bara ska acceptera! Barns utveckling följer ett mönster över hela världen och i alla kulturer. Vad jag vet har ingen ifrågasatt utvecklings- teorierna. Barns utveckling är inte politik och ska heller inte göras politik av.
Om vi vuxna hittar på att bygga ett samhälle som får till följd att barn på olika sätt far illa så har alla ett ansvar att se till att åtgärda problemet. Vi har byggt ett samhälle med frånvarande föräldrar där samhället har tagit över ett allt för stort ansvar för barnen som samhället klart har visat att det inte klarar. Ettåringar som lämnas på dagis, som egentligen är en för barnet, för tidig ålder, då borde det vara helt naturligt att kommunen tog ett ansvar och såg till att grupperna är små, inte för stora åldersskillnader mellan barnen och så lite omsättning på personalen som möjligt. Små barns hjärnor, har forskningen visat, klarar inte av att hantera stress. Detta borde för de flesta vuxna vara bevis nog! Vi talar om vuxna som går i väggen av stress, har vi funderat på vad en ettåring gör? -Barnet slutar snart att gråta, säger personalen då föräldrarna lämnar, gå ni bara. Ja, barnet slutar gråta, för den gråter av ångest för att bli lämnad, men då denna ångest återkommer dag efter dag stänger barnet av och just slutar gråta.
Nu tror inte jag att detta är den enda orsaken men det är en början på att nysta i varför våra barn och unga mår sämre och sämre.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar