onsdag 10 mars 2010

CUF-avhopp till SD

Cuf-avhopp till SD


- "Det är med stolthet jag nu kan konstatera att mitt parti lyckats attrahera en så pass klarsynt och företagsam ung man som Stefan Lundkvist", säger Jimmie Åkesson.
Vet inte om ordet för den mannen just är klarsynt!

Cuf-ordföranden Magnus Andersson vill inte kommentera avhoppet, men förbundets generalsekreterare Maria Carlsson tycker att det är "tråkigt".

Jag tycker inte alls att det är tråkigt att Stefan Lundkvist hoppar av Centerpartiet, för hans åsikter hör uppenbarligen inte hemma i vår ideologi eller i vår politik. Det som jag ser som det tråkiga är att SD fått ytterligare en ung frustrerad mans röst.

2 kommentarer:

Leydock sa...

Det kanske stämmer att han är en ung frustrerad man. Men man skall också komma ihåg varför han är det. Det är inte alls av den klassiska anledningen till varför folk vänder sig till SD, det är för att han har mötts av en stor arrogans från C.

Även om jag inte alls delar hans politiska åsikter så kan jag mycket väl se varför han tvingats byta. Han har upprepade gånger blivit censurerad av folk som sitter över honom, hans frågor som han velat ta upp och prata om har förtyckts av personer runt omkring honom. När man inom sitt eget parti inte ens ges chansen att driva de frågor som man brinner för måste leda till en otrolig frustration. Även om de åsikter han presenterar är moraliskt tvivelaktiga, förtjänar han inte i alla fall att mötas med respekt och få ett seriöst svar? Detta är ett av alla bevis på att C har problem med sin partipiska, FRA-röstning någon?

Stefan pratar också om att C har övergivit sina kärnväljare för att få en chans att kunna fiska nya stadsväljare. När man ser på stämman att de personerna som C alltid kämpat för överges steg för steg kan inte annat vara en källa till frustration.

Så när man säger att Stefan Lundqvist är en ung frustrerad man så måste man vara mycket väl medveten om att det är C som gett honom den frustrationen.

Maria sa...

Jag kan ha full förståelse för att det kan vara tungrott i en politisk organisation. Bromsklossar som vill ”ha det som det alltid varit” osv.
Att bli frustrerad i de lägena är helt förståligt. Jag har nog också känt så någon gång, under de åren jag varit aktiv. Men det har aldrig föranlett mig att gå över till ett annat parti!
Det är personer och inte den politiska ideologin jag i sådana fall varit frustrerad över. Att välja i sin frustration att lämna Centerpartiet och gå över till Sverige Demokraterna, gör att jag kan ha en förståelse för om någon vill stoppa hans idéer och utspel