Då var det över..

I natt kl 02.30 förlorade min pappa kampen mot sin cancer. Jag bestämde förra fredagen att vara med honom den sista tiden av hans liv. Något jag aldrig ångrar, trots smärtan att stå bredvid och följa kampen och se hur fort kroppen förföll. Pappa, han kämpade så han ville vara med längre än så här. Han ville vara med på sitt barnbarn Oskars bröllop, han ville se sitt nya barnbarnsbarn som kommer i september..

Hur förklarar man för ett litet barn att gamlemorfar som var sjuk, inte finns mer?

Amelia 3 år var med en av de sista dagarna sa till sin mamma när hon berättade att de skulle hälsa på på sjukhuset - "men mamma han vill inte ha mig, han vill ha sin mamma"

När jag berättade det för pappa tog han Amelias hand och sa -Amelia jag vill ha dig. Hon blev glad och gick ut i dagrummet och lekte.

Ord jag hört någonstans fick bli min förklaring till de små barnen

Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i segelen och skeppet ger sig ut på de vida haven. Det är ett speciellt och vackert fartyg som är byggt för långa långa färder.

Jag står och ser på när det glider iväg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten

Just då hörde jag någon vid min sida säga "Nu har hon lämnat oss"

Lämnat oss för vad? Bara försvunnit utom synhåll för mig. Det är allt. Hon är lika vacker och välbyggd som när hon lämnade stranden. Detta att hon blir mindre och mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det.

Just när rösten vid min sida säger att hon lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar "Här kommer hon"