Barnkonventionen – ett åtagande som förpliktigar

”Det finns mycket ni kan göra i ert land.” Det menade Dainus Puras, en av barnrättsexperterna i FNs barnrättskommitté i Genève, i samband med ett besök här nyligen för att diskutera barns rättigheter i Sverige. Det håller vi med om.
FN:s konvention om barnets rättigheter fyller 20 år den 20 november. Sverige var ett av de första länderna i världen att ratificera konventionen. Alla länder som har skrivit under Barnkonventionen är skyldiga att följa den genom att stärka barns och ungdomars ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Barn ska behandlas med respekt, ha rätt att komma till tals och barns bästa ska alltid komma i första rummet när man fattar beslut som berör barn. Även om vi kommit långt i Sverige återstår mycket att göra för att stärka barns rättigheter.
Trots ambitionen att förverkliga begrepp som ”barnperspektiv” och ”barnets bästa” ökar den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar. Trots lagen om förbud mot aga - som infördes för 30 år sedan – utsätts barn för fysisk och psykisk misshandel och många barn tvingas bevittna våld i sina hem. Många barn far illa pga föräldrarnas missbruk, psykiska problem eller oförmåga att ge barnen den omsorg de behöver och många barn drabbas hårt när föräldrarna separerar och inte kommer överens om vårdnad, boende och umgänge. Listan kan göras lång.
Det är dock viktigt att också betona att barns rättigheter i Sverige har förstärkts på flera viktiga områden. Nya lagar ger ökat skydd för utsatta barn. Familjecentraler och en ungdomsmottagning på Internet ger både barn och föräldrar stöd i viktiga frågor. Regeringen har också tagit fram en strategi som ska inspirera kommuner och landsting att utveckla stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap och har även förstärkt vårdgarantin för barn och unga som behöver barnpsykiatrisk hjälp.
Regeringen har också skärpt reglerna kring sexualbrott mot barn och barnpornografi, men det finns fortfarande mycket kvar att göra Reglerna för ensamkommande flyktingbarn har förbättrats och numera finns även en lag mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
Skolan har en utomordentligt viktig roll för våra barn. För att kunna utvecklas och växa som individer är det viktigt att kunna erbjuda en skolgång som ger goda kunskaper som utgår från barnet och ger dem förutsättningar att arbeta på sin utveckling i sin takt i en lugn och trygg miljö. Flera skolreformer har därför genomförts och en ny skollag är på gång.
Vi politiker har givetvis ett stort ansvar att forma en politik som garanterar och respektera barns rättigheter.. Vi vill särskilt lyfta fram föräldrarnas betydelse. . Det är i hemmet som barn präglas vad gäller attityder, normer och värderingar. Det är där barnet ska lära sig vad begrepp som respekt, empati och ansvar innebär i det verkliga livet. Det är till föräldrarna som barnet i första hand ska kunna vända sig när det behöver trygghet och stöd,,men andra vuxna runt barnen är också viktiga, för ge en trygg och säker uppväxt.
I de flesta roller i livet är vi utbytbara. Vi kan ersättas på arbetet, på fritiden och även som livspartner. Men vi kan mycket sällan ersättas som föräldrar. Därför är det viktigt att lyfta fram föräldrarollen som det viktigaste och ibland mest krävande uppdraget i livet. Föräldrar bör också fördjupa sina kunskaper om barnens behov och rättigheter. Då det är föräldrarna som i första hand har ansvaret för sina barn ser vi det som särskilt angeläget att kunna erbjuda ett tidigt föräldrastöd som kan förebygga ev framtida problem
FN:s barnrättskommitté har de facto kritiserat Sverige på ett antal punkter, där de bedömer att vi inte lever upp till åtagandena i Barnkonventionen. Det handlar bland annat om barn med funktionsnedsättningar, om så kallade papperslösa barn, om asylsökande barn och om att vuxna som arbetar med barn inte har tillräckliga kunskaper om barns rättigheter. Kritiken måste tas på stort allvar. Arbetet för att stärka barns rättigheter i Sverige måste fortsätta!

Alliansens talespersoner i barnfrågor
Maria Kornevik Jakobsson, riksdagsledamot (c)
Solveig Hellquist, riksdagsledamot (fp)
Magdalena Andersson, riksdagsledamot (m)
Rosita Runegrund, riksdagsledamot (kd)

FP-kvinnor vill bestämma över föräldrar och barn!

I en debattartikel i Gp den 19 nov skriver Birgitta Ohlsson och Helena Holmberg (FP) att de vill kvotera föräldradagarna ytterligare ,fyra månader till mamman och fyra månader till pappan.
Förra året var antalet missade föräldradagar på sjukpenningsnivå nära 2 miljoner, jämfört med 1,2 miljoner 2002, visar statistik från Försäkringskassan. Införandet av pappamånaden är huvudorsaken.
-Det är i huvudsak pappornas dagar som har lett till ökningen, säger Fredrik Svensson, analytiker på Försäkringskassan

Att folkpartiet då går ut och vill styra och ställa i människors liv och kvotera föräldradagarna ytterligare blir för mig helt fel signaler. Jag vill inte ha mammamånader och pappamånader jag vill ha föräldramånader.
Kvoteringen innebär att det inte är möjligt för mamman att ta över pappans dagar, om inte pappan tar ut dessa dagar dessa ”fryser” de alltså inne.
Det resulterar i att barnen får börja dagis betydligt tidigare än nödvändigt. Jag undrar var Folk partiet hittar barnperspektivet i det resonemanget?
Nej som centerpartist är det en självklarhet att ge föräldrarna och barnen makten och möjligheten att själva få bestämma över sitt liv och forma vardagen på det vis som passar just dem bäst.
Då jag tycker att det är barnens dagar och att de har rätt till dem, har jag motionerat och interpellerat om, att i stället för att låta förädradagar frysa inne även ge mor och farfarföräldrar möjlighet till att ta ut föräldradagar. Detta skulle vara en tillgång för alla tre generationerna. Det tålamod som ofta infinner sig då man umgås med sina barnbarn är förunderligt. Då många mor och farföräldrar ofta bor långt ifrån sina barnbarn skulle detta ge en möjlighet även för dem att kunna vara nära sina små
Jag vill se flera morötter och färre piskor