RUT och ROT stanna eller bort?

"I veckan presenterade Företagarna en ny rapport om ROT- och RUT-avdragen och dess effekter på sysselsättningen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att alla vinner på avdragen. Nya företag har startats, jobb har skapats, svartjobben har blivit vita och staten går med plus." Vem säger detta? Jo ingen mindre än, Anna-Stina Nordmark Nilsson VD, Företagarna.
Jag skulle vilja ha en förklaring av de Röda hur de kan motivera slopandet av först RUT och när som de säger konjekturen vänder så ryker även ROT. Alla vinner på avdragen säger Företagarna och ändå ska de bort...?? Måtte väljarna höra och förstå vad som skulle hända om vi får en Röd/Grön regering i September

Ideologier

I dag har jag varit och talat lite med Västra Götalands Moderater som hade Ideologi-dagar i Stenungsund. Tackar Joachim Gundin för inbjuda!

Har psykiatrin gått vilse bland bokstäverna

Från att ha varit en allmänhetens mottagning för en mängd olika utvecklings- och livskriser har barnpsykiatrin på flera håll, förvandlats till en diagnosverkstad. Föräldrar och skolpersonal har tryckt på för att barn som inte passar in i mallen ska få en diagnos, vilken i sin tur kan leda till extra resurser i skolan och förskolan. De allra flesta vet vid det här laget att det finns en magisk bokstavskombination, ADHD.. Vuxenvärlden har här slagit sig samman för att sätta en felstämpel i pannan på barn som inte riktigt passar in i dagens skolsystem. En sammansvärjning som kan befria såväl föräldrar som lärare från ansvar. Varken föräldrar eller lärare behöver fundera över sina egna tillkortakommanden. Det är ju barnet det är fel på.

Enligt RUT (riksdagens utredningstjänst) finns det uppgifter på att upp till 20% av alla barn kan ha ADHD/DAMP. Här är risken stor att det sker en överdiagnostisering, samtidigt som andra barn är underdiagnostiserade. Det handlar om barn där föräldrar och samhället skulle ställas till ansvar för barnens svårigheter. Det är barn som misshandlats, tvingats bevittna våld mellan föräldrarna, utsatts för sexuella övergrepp eller haft en missbrukande eller psykiskt sjuk förälder. Kort sagt traumatiserade barn. Här gör sig en annan diagnostisk bokstavskombination gällande nämligen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. PTSD är ett tillstånd som kan uppkomma efter en traumatisk upplevelse som fått förbli obearbetad. Traumatiserade människor behöver ofta åtminstone få en krisbearbetning i nära anslutning till traumat. Få barn i Sverige 2008 får denna krisbearbetning. En av orsakerna är att samhället stirrar sig blind på neuropsykiatriska förklaringar till varför människor, här barn, mår dåligt och fungerar dåligt.

Mörkertalet vad gäller barn som drabbas av trauma i hemmiljön är stort. Vittnen till barnens lidande saknas för innanför hemmets väggar kan de förfärligaste saker ske.
Den parlamentariska ”Kommitten mot barnmisshandel” SOU 2001:18 kunde efter enkätundersökningar konstatera att ca 10% av alla barn någon gång upplevt våld i hemmet och att 5% upplevt det ofta. Siffror från SCB och Brottsförebyggande rådet tyder på ett stort mörkertal, att det kan vara nära 200.000 barn som bevittnar att en förälder misshandlar den andre. Omräknat till skolans värld kan dessa siffror indikera att 2-3 barn i varje klass är drabbade. Det som skulle kunna lindra -att berätta- sker alltså inte. Barnens lojalitet med föräldrarna är oändlig. En pappa som slår barnets mamma sviker, men även offret, mamman, som inte förmår skydda barnet sviker genom att inte genast lämna mannen. Barn utsätts också för vuxnas sexuella drifter i såväl biologiska hem som familjehem. Eventuellt är de sexuellt utsatta barnen än mer ensamma än de barn som misshandlas eller bevittnar misshandel. 7-8 % flickor uppger att de någon gång under uppväxten utsatts för sexuella övergrepp, oftast av någon närstående. Siffrorna för pojkar är lägre, 1-3 %.


Av ovanstående framgår att barn som utsätts för trauman i hemmet är en tusenhövdad skara som inte tilldelas den uppmärksamhet de förtjänar. De ryms helt enkelt inte i den bild vi idag vill ha av det svenska välfärdssamhället. En mindre hjärnskada hos vissa barn är okey, men trauman i hemmet det är för mycket, ty det tyder på att det kan vara något galet med vanligt folk och det kan vi inte acceptera i vårt välordnade, moderna och utvecklade samhälle. Vi har ju skrivit på Barnkonventionen och är ett föregångsland och då måste vissa obehagliga sanningar sopas under mattan.

BUP Bågen är en specialmottagning i Stockholm för barn som bevittnat eller misstänks ha bevittnat våld i hemmet. Av de ca 400 barn som aktualiserats på Bågen under åren 1998-2006 har många barn också burit med sig en neuropsykiatrisk diagnos, vanligen ADHD. När vi frågat barnens mammor om man ställt frågor om hemmiljön vid den neuropsykiatriska utredningen är svaret så gott som alltid nekande. Alltså finns det en överhängande risk att barn behäftas med en neuropsyiatrisk stämplande diagnos utan att man undersökt om barnets hemmiljö varit barnvänlig och befrämjande för växt och utveckling. Hur skulle man kunna som barn bete sig normalt med en uppväxt i ett hem präglat av våld, terror, hot och övergrepp.

Det finns fog att påstå att vi idag i Sverige sviker våra barn och ändå är kanske Sverige ett av de bästa länder att växa upp i idag på vår planet. Att det är så säger dock bara att det är ännu sämre i de flesta andra länder. Vi sviker barnen, då vår omsorg om dem gör halt vid tröskeln till det egna hemmet och vi begår ett tankefel då vi tror att alla föräldrar gör och vill väl för sina barn. Få vill medvetet skada sina barn, men många gör det genom sina egna problem och tillkortakommanden som i sin tur många gånger beror på att även de upplevt trauman i ”barndomen. Istället borde samhället i stor utsträckning fokusera på att behandla och förebygga barndomstrauma, men här vänder vi ryggen till och låtsas som om allt är väl.

Att vi i Sverige fått den ensidiga fokuseringen på neuropsykiatri beror på starka föräldraopinioner, biologifokuserade läkare och enkelspåriga politiker. Politiker som vill ge sina väljare intryck av att de vidtar åtgärder. Har barn som utsätts för våld och övergrepp i hemmet några intresseföreningar? Nej naturligtvis inte. Det är angeläget att vi medverkar till att det politiska Sverige, ställa upp för de glömda barnen.

Sverige är ofta ett ”enfrågeland”, som löser problem enligt stuprörstanken. Vi kan bara hantera en stor fråga i taget och just nu är det läget inom barnpsykiatrin att det är de neuropsykiatriska diagnoserna som gäller. Det är inte bara ”modernt” det är också praktiskt att fokusera på något som inte hotar den ömtåliga idealbilden av välfärdslandet Sverige. Det är hög tid att vi inser komplexitet i detta och slutar med stuprörstänkande och istället jobbar enligt hängränneprincipen . Det är barnets hela situation som ska beaktas och där måste ta tillbaka sitt föräldraansvar och inte på något vis svika barnen.

Maria Kornevik Jakobsson (C) Stefan Lindberg
Riksdagsledamot Leg psykoterapeut

Rätten till sin kropp

Rätten till sin kropp innebär det också rätten att sälja sin kropp? Cuf-ledaren Daniel Åhs Karlsson anser så. Argumenten för är ofta, att vem som helst, hur lätt som helst, kan sälja sex som vilket jobb som helst.
Kan vid första tanken vara logiskt, men det är inte så enkelt. Jag är mycket till freds med att vi i Sverige har det vi kallar "sexköpslagen" mest utifrån de erfarenhet jag har. De erfarenheterna har jag fått då jag som terapeut arbetat med flickor som har slutat sälja sig, men även av flickor som vi terapin, var verksamma. Har även talat med unga pojkar och tro mig de reagerar på samma sätt, men använder andra ord.
Jag har aldrig träffat någon som säljer eller har sålt sig som har en rakt igenom bra uppväxt, som har fått det den behövde för att bygga en god självkänsla Kränkt på ett eller annat sätt då kan man lika gärna fortsätta..ungefär så kan jag sammanfatta de flesta samtal. Att även prostution för med sig ett helt batteri av andra kränkande behandlingar och bekymmer måste också räknas in.
Att vi lyfter fram det som är dåligt med hur sexköpslagen ser ut i dag och om den har fått konsekvenser som inte är önskavärda tycker jag är viktigt att vi utreder och förändrar lagen till det bättre

Omförsäkring - inte utförsäkring!
När alliansregeringen inträdde år 2006 var det svenska sjuk skrivningssystemet i kaos. Vi hade världens högsta siffror av sjukskrivning och förtidspensioner. 140 personer om dagen skickades till förtidspension. 750 000 människor var sjukskrivna och förtids pensionerade. Vi hade den mest sjukskrivna befolkningen i hela EU, fast andra siffror visade på att vi hade en ovanligt frisk befolkning. Det fanns och finns ett tydligt systemfel

I mitt arbete som terapeut har jag så många gånger träffat på människor som i tidig ålder blivit förtidspensionerade. Att som 19-åring få pension, för att man har drogat sedan 15-års åldern,är inte humant och kommer aldrig att bli det
Jag har också träffat en kvinna som inget heller ville börja jobba efter en lång depression, men då skrämde försäkringskassan med ”gör du det blir du av med dina pengar” En annan ung kvinna försökte få pröva att komma tillbaka efter en ”lång resa” med bla missbruk, till ett normalt liv genom att testa att börja på folkhögskola, samma svar fick hon från Försäkringskassan. Förtidspensionering på det sättet innebär att samhället ”köper” sig fri för en ynka summa pengar, rätt till rehabilitering, egen försörjning och en god pension på ålderns höst uteblir. Domen kallas fattigdom
Detta omänskliga fenomen var högt prioriterad på listan över saker jag som politiker ville ändra på.
Alliansregeringen har nu tagit stora kliv från detta i och med den nya sjukförsäkringen.
Kan vi då i Alliansregeringen ta åt oss hela äran för ”kliven” i den nya socialförsäkringen?
Nej det var Socialdemokraterna som tillsatte en utredning som var klar november 2007.
Det utredningen kom fram till har Alliansregeringen i stora delar tagit fasta på. Utredaren pekar på att en av de viktigaste punkterna var att sätta in rehabiliteringsåtgärder tidigt. En annan att införa fasta avstämningstider då man prövas om man har arbetsförmåga. Dessa avstämningar är redan vid 6 och 12 månader, men man kan också få det förlängt ända till 30 månader om man har inte har arbetsförmåga eller den är liten.
Detta införde alliansregeringen den 1 juli 2008.
Jag tycker det är tragiskt att (S) med en sådan emfas säger att människor skall kastas ut från ”sjukkassan” fast de är sjuka. Det är det en total felbeskrivning och skadar och skrämmer upp människor helt i onödan, människor som ofta redan är medtagna.
De vars arbetsförmåga prövas är de som, enligt det medicinska beslutsunderlaget medicinska beslutsunderlaget, har hel eller begränsad arbetsförmåga.
Efter längst 914 dagar prövas den sjukskrivne på arbetsförmågan. Finns det möjlighet att arbeta är det viktigt att personen får hjälp till det genom en individanpassad arbetslivsinriktad utbildning och rehabilitering. Man blir omförsäkrad till arbetsmarknadens försäkringssystem med en mjuk övergång. Men har man en allvarlig sjukdom, eller på annat sätt riskerar en försämring, när man skall omförsäkras till en arbetslivsinriktad utbildning så kvarstår man i en sjukpenning med 80 % under obegränsad tid eller får förtidspension. Utredningar visar att många av dem som omförsäkras kan komma tillbaka till ett eget arbete. Enligt Försäkringskassans egen utredning så kan så många som 66 % komma tillbaka till hel eller deltid. Reformeringen av sjukförsäkringen är svår men helt nödvändig. Alternativet till de reformer vi genomför är en återgång till ett Sverige där vi inte ser människors förmåga, utan stämplar ut människor i totalt utanförskap. De som idag har förtidspension och är långtidssjukskrivna har 6 ggr större risk för en för tidig död.
Måste också trots att jag förmodligen trampar på onda tår få säga att det till sist är det handläggaren på Försäkringskassan som har den sjuke framför sig som har mandatet att säga: ”du är sjuk och ska fortsätta vara sjukskriven” eller du är så pass frisk att du kan omförsäkras till Arbetsförmedlingen.