tisdag 30 juni 2009

Barns rätt till....

Efter att jag hade sagt några ord på BRIS-konferensen i Malmö i år blev jag kontaktad av professor Ingemar ( pinsamt men just i skrivande stund försvann hans efternamn)från Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Han ville tala med mig om en "förening" han var ansvarig för "Barns rätt till hälsa"
Självklart kan tyckas att det sak stå i fokus på ett barnsjukhus. Ingemar menade att så enkelt är det inte. För att barnens behov ska vara det som är det primära på sjukhuset måste detta bevakas. Alltså finns det alltid någon som vid alla beslut ställer frågan "är detta bäst för barnen"
Denna iden borde föras över på andra instutioner Skolan "barns rätt till utbildning"
Förskolan "barns rätt till utveckling"
Då kanske vi kan komma lite längre på vår väg till att alla barn har rätt att få det de behöver för en gynnsam uppväxt!

lördag 27 juni 2009

Almedalen

Gotland är som hela Sverige i miniatyr. I stort sett finns allt på denna fantastiska ö. Jag har inga anor från Gotland men redan då jag för första gången satte min fot på ön kände jag mig hemma. De första gångerna jag besökte Gotland var det som turist med underbara minnen, bla från långa härliga cykelturer, de senaste gångerna jag varit på Gotland har jag i stort sett bara hunnit med Visby och där en massa möten sommartängda skolor och trädgårdsseminarier Inte illa det heller!
I år har jag nog tagit mig vatten över huvudet, det ena mötet börjar innan det föregående har slutat. Vårdförbundet, IOGT, Rädda barnen, ECPAT, HARO, Dövas ungdomsförbund och Tandläkare det är bara några exempel. "Politikerkollo" sa ett av mina barn, visst men även på ett kollo lär man sig saker.
Att bygga nätverk tror jag är ett av det viktigaste redskapen för mig som politiker. Att veta vem som äger sakfrågan och hämta kunskapen där, det underlättar det demokratiska arbetet.

torsdag 25 juni 2009

Balkongbarn

Ett nytt begrep är balkongbarn. Balkongbarn betyder att föräldrarna är så fattiga att barnen istället för att åka på semester får tillbringa sitt lov på balkongen eller i vart fall hemma.
Jag vill inte på något vis ironisera eller förenkla att det är tufft för föräldrar att inte kunna ge sitt barn det man tror är det bästa. Att vara fattig tar mycket energi.
Men det är inte alls säkert att barnen far illa av det enkla, kanske det tom kan vara tvärtom.
Dock lite beroende på barnens ålder. Ett barn upp till 10 års ålder kan tycka att plocka blåbär i skogen med en rejäl matkorg kan vara en enorm upplevelse. Åka kommunalt till en sjö eller havet behöver heller inte kosta en förmögenhet. Mycket av det barnet tycker är roligt och spännande är gratis. Men det allra viktigaste för barnen, är att få göra det tillsammans med en eller båda föräldrarna. Att få tid rejält med tid är långt viktigare för barn än långa resor på ett flygplan. Kom ihåg att det är vi vuxna som sätter normerna det gör inte barnen. Om barnen hela tiden får höra hur tragiskt deras liv är för att de har lite pengar så blir det så, men om föräldrar kan hantera sin frustration, så tycker barnen att det räcker med ett bullbak för att ha kul

söndag 21 juni 2009

Bra med högre straff för mord

Bra med högre straff för mord
Alliansen har som ambition att genom en serie reformer göra straffen för de grova våldsbrotten mer rättvisa och rimliga.
Ett första steg har nu tagits i och med att riksdagen röstat för att höja det tidsbestämda straffet för bland annat mord. Och det är sannerligen på tiden.
Straffskalan för mord har faktiskt sett likadan ut sedan 1965.
Den som bragt en människa om livet kunde tidigare dömas till högst tio års fängelse eller livstid.
Det sistnämnda straffet blev av Högsta domstolen efter många om och men reserverat för de riktigt allvarliga fallen.
På grund av detta fanns fram till nu ett stort glapp i straffskalan mellan tio års fängelse och livstid. Ett livstidsstraff tidsbestäms nämligen vanligen till mellan 18 och 25 år.

Nu åtgärdar alliansregeringen detta och höjer maxgränsen för tidsbestämda straff gällande mord och annan mycket grov brottslighet såsom grovt människorov och grov mordbrand till 18 års fängelse.
Detta är en mycket viktig signal från samhällets sida. Straff måste stå i proportion till brottets allvar.
För domstolarna har det varit mycket problematiskt att i mordrättegångar faktiskt kunna hitta den proportionen.
När ett mordfall inte bedömts som tillräckligt allvarligt för att ett livstidsstraff skulle kunna vara aktuellt har domstolen inte kunnat döma ut ett straff längre än 10 år!
Äntligen är den bedrövliga ordningen ändrad.
Samtidigt åtgärdas nu straffbestämmelserna så att det tidsbestämda fängelsestraffet får bestämmas till högst 18 år även vid återfall i särskilt allvarlig brottslighet.
Inte sällan har tungt kriminella personer i internationella ligor kunnat komma undan med låga straff i Sverige trots upprepad brottslighet. Nu blir det högre straff för dessa personer.
Men det finns naturligtvis mer att göra på det här området och EU spelar där en mycket viktig roll.

EU-länderna måste jobba mer samstämmigt mot den organiserade brottsligheten och EU-medborgare som begår brott i Sverige borde rimligen sitta av sitt straff i hemlandet.
Med alliansens politik har nu tagits ett viktigt steg för att yrkeskriminella, mördare och andra våldsverkare får mer rimliga och rättvisa straff.

Lars-Arne Staxäng (M)
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Lars Tysklind (FP)
Rosita Runegrund (KD)
Riksdagsledamöter från Bohuslän

torsdag 18 juni 2009

Piratpartiet vanligamän eller kriminella våldsverkare

Piratpartiets väljare sägs vara mest unga män men också unga kvinnor. Partiledarens ålder visar dock att det inte bara är ett parti för ungdomar utan att man även upp i åldrarna delar partiets åsikter och värderingar.
Jag har full respekt för piratpartiets väljare. Sverige är ett demokratiskt land med demokratiska val, därför ska Piratpartiet behandlas med samma respekt som andra partier. Att generalisera Piratpartiets väljare och medlemmar är inte förenligt med de demokratiska grundtankarna. Att etablerade partister från traditionella partier försöker hitta sätt att smutskasta och förminska Piratpartiet, betyder att vi behöver en upprustning i partierna vad gäller demokratiska spelregler.
Att ens vara i närheten av att blanda in våldtäckter på unga kvinnor i sammanhanget bedömer jag som oerhört dumt och kränkande och jag tar på alla vis avstånd från sådana påhopp

tisdag 16 juni 2009

Stefan Tornberg och min debattartikel ang Hemundervisning

1,5 miljoner amerikanska barn undervisas av sina föräldrar i hemmet istället för att gå i skolan – hemundervisning. Det är nära 3% av alla barn i skolåldern och en ökning med hela 74% under perioden 1999–2007. Antalet förväntas fortsätta att växa, rapporterade en talesman från det amerikanska utbildningsdepartementet som presenterade siffrorna nyligen. Räknar man in dem som är kopplade till en distansskola kan antalet vara det dubbla. Även om hemundervisning är vanligast i USA så finns en liknande utveckling i många andra västländer som Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland, Australien, Frankrike samt i våra nordiska grannländer. Men i Sverige så vänder vi fortfarande hemundervisning ryggen. Trots lagstöd för hemundervisning både i svensk skollag och i MR-konventionerna så nekar många svenska kommuner att ge tillstånd för hemundervisning. Varför?

I USA där hemundervisning varit tillåtit som minst i 20 år i de olika delstaterna har en hel del forskning gjorts. Alla fördomar mot hemundervisning har kommit på skam. Hemundervisade barn når i genomsnitt bättre skolresultat än skolbarn, även än många bättre privatskolor. De utvecklas socialt lika bra eller bättre jämfört med skolbarn. Även de mest prestigefyllda amerikanska universiteten välkomnar dem eftersom de visat sig ha bättre motivation och studiedisciplin än skolbarn. Som vuxna har de högre livstillfredsställelse och är mer engagerade i samhällslivet än de som gått i skola. Denna goda utveckling är dessutom i stort sett oberoende av föräldrarnas utbildning, den valda pedagogiska metoden och graden av insyn och kontroll. Ja, tanken hissnar när man läser forskning och vittnesmål som om hemundervisning.

Hur ska vi förhålla oss till detta? Ja, skolan som utbildningsform har aldrig passat alla barn. Trots att vi i Sverige ligger i topp beträffande utbildningspengar per elev så mår många skolbarn dåligt och skolresultaten försämras. En del föräldrar, ur den alltmer välutbildade föräldrageneration med tillgång till mer kunskap än någonsin tidigare, kommer att vilja söka nya lösningar för sina barn. Då måste Sverige ge dessa föräldrar samma frihet som i andra västländer. Möjligheten finns redan i dagens skollag kapitel 10, paragraf 4. Där står att tillstånd för undervisning på annat sätt än skola skall medges om det anses vara ett fullgott alternativ och förutsatt att insyn kan tillgodoses. Men inte alla svenska kommuner ger idag detta tillstånd. Istället säger de generellt att föräldrar inte kan ge ett fullgott alternativ – helt i strid med forskning och beprövad erfarenhet. Framförallt anser man att den ”sociala träningen” blir lidande, trots att hemundervisning i forskningen visat sig ge utmärkta sociala färdigheter och synnerligen samhällsdugliga medborgare.

Idag tvingar Sverige många ambitiösa svenska hemundervisare till alldeles onödiga, och för samhället kostsamma rättsprocesser. I de flesta andra västländer hade dessa föräldrar haft samhällets stöd och kunnat helt fokusera sig på sina barn. Vad säger vi i Sverige när amerikanska familjer med spetskompetens söker sig till Sverige och vill hemundervisa sina barn som man är van vid hemifrån? Sverige måste hänga med i den demokratiska utvecklingen.
Detv var vår förhoppning att Sverige skulle få en modern liberal tolkning på paragrafen om hemundervisning enligt modell från många andra västländer.

Migrationsverket borde välja sina kamper

Önskar att Migrationsverket valde sina kamper. Barn i världen borde vara alla vuxnas ansvar, att Sverige ska hjälpa alla faller på sin orimlighet, tyvärr. Däremot vore det enkelt att följa barnkonventionen på plats här i Sverige. Att då som Migrationsverket utvisa ensamma barn till ingen, i ett land som ligger i krig! Hur tänker dom?
Visst, sa en man på TVen igår, att de kommer inte att utvisa barnen utan att de finner någon som tar emot dem. Pojkarna jag tänker på är tre bröder mellan ca 7-13 år. Att under sin uppväxt då barn ska lära, uppleva och utvecklas att då leva under en sådan press, att idag eller i morgon eller kanske på torsdag, då kommer dom...
Nej det är inte värdigt ett demokratiskt modernt land som Sverige. Sverige borde ha råd med barn

måndag 15 juni 2009

Abortregister?

Milton har kommit med förslaget att upprätta ett abortregister. Väldigt få tar emot förslaget som trovärdigt, ja en och annan Kristdemokrat ropar säkert, Äntligen.
Men vi andra står frågande, vad är syftet? Till vilken nytta?
Jag har funderat i alla riktningar men bara hamnat i tankar som - vi vill veta om abort används som preventivmedel eller - görs abort för att välja bort fel kön. Ingen av de anledningar tilltalar mig som anledning till att avbryta en graviditet (minst den sista) men inte kan detta rättfärdiga ett register?
Nej Milton det är nog dags att du börjar göra något annat i livet, tex cykla på riktigt, istället för att bara vara ute och cykla i det blå

torsdag 11 juni 2009

Omskärelse av pojkar, nej tack

Sveriges kommuner och lansting (SKL) gick nyligen ut och rekommenderade alla lansting att erbjuda omskärelse av pojkar, även då det inte är medicinskt motiverat.
Detta innebär att man vill använda resurser och skattepengar till att ge människor rätt att med religiösa eller kulturella skäl göra helt onödiga fysiska ingrepp på sina omyndiga barn.
Självklart går pojkars omskärelse inte att jämföra med flickors omskärelse, som är ett betydligt större fysiskt men även psykiskt ingrepp.
Flickors omskärelse har väckt stor uppståndelse i Sverige i många år. Glädjande så är att för de allra flesta självklart att omskärelse av flickor inte ska på några villkor tolereras oavsett religiösa eller kulturella skäl. Det är förbjudet enligt lag sedan 1982, även om bara två fällande domar har avkunnats i svenska domstolar sedan dess.
För mig är det självklart att även pojkar ska ha rätt till en oförändrad kropp oavsett vilken religion eller kultur deras föräldrar har.
Att helt onödiga ingrepp på omyndiga pojkar ska göras med samhällets stöd i Sverige, som är ett land där vi har konsensus kring att värna individens rätt, är svårt för mig att förstå.
Barns rättigheter är lika viktiga som vuxnas men barn har inte samma möjlighet att värna sig och sin person, att då tillåta och medverka till omskärelse av pojkar blir därmed inget annat än ett svek från samhällets sida

onsdag 10 juni 2009

Ep-Valet

Tillhör just nu en lätt trött och lite besviken organisation Vi hade satt vårt mål högt i centerpartiet i EP-valet. Vi skulle ta tre mandat, men vi stannade på ett.
För min del finns det både sött och salt. Det söta är att vi i Härryda kommun ökade flera procent. Samma gjorde flera kommuner från södra delen av Bohusdistriktet
Detta bådar gott inför kommande val!
Jag har varit tveksam till att ställa upp i valet 2010, då jag upplevde att förra riksdagsvalet var ett val som handlade mest om att muta in det egna reviret, än att lyfta blicken och se att samarbete, allas medverkan är viktig, osv kom på skam. Tvärt mot vad som egentligen Centerpartiet står för.
Men nu med detta Ep-val, som visade att vi i södra Bohuslän har de som är beredda att lägga en röst på oss, vill jag gärna fortsatt var med. Kommer att fokusera på barn, ungdomar, familjen och det fria valet.