Hemundervisning

Stefan Tornberg och min artikel ang hemundervisning har publiserats i två kvällstidningar, GT och Aftonbladet. Reaktionerna har varit varierande, allt från toppenbra till urdåligt.
Det som slår mig när det gäller de komentarer som är negativa är den okunskap runt ämnet. Hemundervisning är inget som får ske i det fördålda. En familj sköter sällan all undervisning, ofta går föräldrar ihop och undervisar i olika ämnen. Språk är vad jag fått erfara ett ämne som ofta sköts av annan än föräldern liksom även musik och idrott. Nationella prov sker förstås även för hemundervisade barn.
Självklart ska man vara noga med att se till att de barn som hemundervisas inte far illa! Men också vara medveten om att "utomstående" kommer och går i barnets hem och har därför en större insyn i hur barnet har det, än vad lärare har som bara träffar sina elever i skolan. Utsatta barn går i skolan, tyvärr i många fall utan att skolan någonsin får reda på barnets hemsituation.
Möjligheten till kamrater har också tagits upp som en negativ effekt. De barn jag har träffat har haft kamrater, genom idrotten musiken och i föräldrarnas vänkrets. Umgänget har inte varit inskränkt till bara kamrater som hemundervisas utan till både ock.
Jag ser inte hemundervisning som en lösning för alla familjer eller att den formen skulle i alla lägen vara bättre än den "vanliga" skolan. Det jag vänder mig mot är det motstånd, ofta byggt på fördommar, som möter de föräldrar och barn som ser denna formen som bäst för just dem.