I går tisdag var jag på besök hemma hos en familj med tre barn, en storasyster, ca 16 år, en mellanbror, runt åtta år och en lillebror på fyra år. Det fanns också en mamma och en pappa. Lägenheten var på tre rum och kök. Till synes en helt vanlig familj i en vanlig svensk småstad…. Om inte flickan suttit i rullstol helt apatisk tom sondmatades,om inte mellanbrodern legat i sängen med huvudet ner i kudden, om inte lillebror altinerat mellan att leka lite, vara nära storasyster en stund för att sedan lägga sig tätt intill storebror, sedan svepa förbi och kollat hur mamman såg ut.
Och om inte mamman varit helt utmattad och sist om inte pappan legat inne på psyket av den anledningen att han vid flera tillfällen försökt ta sitt liv!
Det skulle kunna vara en familj som skulle kunnat, fått det mycket bra! Det fanns från början goda förutsättningarna för det, men det var före Migrationsverket sagt sitt; ”ni är inte välkomna att stanna här. Ni får åka hem”
Hem till vad och vart?
Mamman och storasyster är kristna och kommer från Armenien (första mannen skjuten när flickan var någon månad) Pappan och småpojkarna kommer från Irak (det är samma mamma till alla barnen). Flickan blev svårt misshandlad i hemlandet, av sin morfar för att mamman gift sig med en muslim.
Kriget i Irak gjorde att det var omöjligt att stanna om man inte ville bli torterad eller dödad. Huset där de bodde var sedan länge nerbränt.
Nu har alltså Migrationsverket sagt sitt de ska utvisas men Mamman och flickan får inte komma in i Irak och pappan och småpojkarna får inte komma in i Armenien.
Flickan behöver dessutom i stort sett daglig kontakt med sjukvården
Och? säger Migrationsverket
Var är, av humanitära skäl, var finns barnperspektivet och var finns det vi så ofta stoltserar med, de mänskliga rättigheterna. Någon måste berätta för mig hur detta är möjligt, för jag förstår inte? Hur kan man komma på tanken att separera en familj med små barn till olika länder där man inte får kliva över varandras landsgränser? Utvisa en pappa med två små barn till ett land där han med all sannolikhet skulle bli bortförd fängslad eller gud vet vad?
Vem ska ta hand om pojkarna då?
Pappan tror att han har lösningen; han tar livet av sig, då får de kvarlevande nog stanna!
HUR tänker man på Migrationsverket?
onsdag 30 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar